Vad är min rekommendation? Vilket betyg ger jag?

Nu blir det svårt. Nu blir det svårt på riktigt. Jag vet inte riktigt var jag ska börja och vad jag ska säga.
Sukhavati Ayurvedic Retreat & Spa är en frodig, grön oas – typ djungel! – där de gör precis allt för att du ska ha det bra enligt den ayurvediska läran och då menar jag ALLT.

Personalen
Fyrtio leende och glada personer springer benen av sig för att ta hand om dig. De är omtänksamma och lyhörda utan att vara påträngande. Det är som att vara i ett privat hem. Sukhavati är som en enda stor familj där du välkomnas som ännu en familjemedlem.

Om jag ska ge ett betyg på personalen mellan 1 och 10 så är det 20. Det är ingen som helst tvekan om det. Enda kommentaren är att engelskan hade kunnat vara rätt mycket bättre på sina ställen – vi talar egentligen endast om personalen på spadelen. Köket är det inga problem med. Det är inte problem med de andra heller, men engelskan hade kunnat vara bättre.

Maten
Vad gäller maten så är den solklart 20. Jag pratar fortfarande om skala 1 till 10 så två noll är ingen felskrivning. Jag älskar kryddor som kardemumma, ingefära (bör undvikas i mitt fall), kanel (måttliga mängder), mynta, koriander, fänkål och citrongräs. Maten är indiskinspirerad utan att vara stark och skulle jag äta endast ETT kök resten av mitt liv så skulle det vara det indiska. Indisk mat är som en symfoni av smaker i munnen. Det sprider sig ett otroligt välbefinnande i munnen och själen när jag får i mig indisk mat. I motsats till det kinesiska som är ve och fasa.

Behandlingarna
De är absolut bra de också, men jag kan inte ge mer än toppbetyget 10. Alltså inte 20 som personal och mat. Det är lite för mycket av allt när det gäller behandlingarna och det känns inte riktigt som att de har koll på muskelgrupper och hur man åtgärdar exempelvis en piriformismuskel. Jag vet i och för sig inte heller om det är meningen att de ska kunna det för det är ayurvedisk massage de jobbar med.

Jag framförde flera gånger att höger piriformis bör vara ett fokus. Vid ett tillfälle hade de fokus två minuter, men de var helt fel ute ändå – jag har varit hos en idrottsmassör i Málaga och naprapat i Malmö så jag har lite koll på piriformis och kan därför uttala mig.

Massagetekniken som används på Sukhavati är långa svepande rörelser och jag är mer för muskel för muskel. Mesar gör de dock inte, de trycker till, men inget har gjort ont. Thaimassage och man kommer ut helt utmattad.

Ayurvediskt massage, eller egentligen är nog benämningen “ayurvediska behandlingar” utförs med största sannolikhet så som de gör i anläggningens spaavdelning. De är en del av utrensningsprocessen – bort med allt gammalt skräp.

För övrigt är det två personer som masserar samtidigt. Du har alltså fyra händer som grejar på dig. Det är rätt mycket och något jag aldrig varit med om innan, men rörelserna är synkroniserade – de har väl bestämt vem som är ledaren för dagen innan de sätter igång. Är de på ryggen så är båda på ryggen och på samma ställe fast på varsin sida.

Jag kan säga som så:

Det kommer att dröja länge innan jag går på massage nästa gång. Typ: Rör mig inte!

De två behandlingar Shirodhara och Takradhara har jag tyckt bäst om. Båda innebär att en vätska hälls som en stråle som går fram och tillbaka över pannan. Det känns som att smekas som sammet. Den uppvärmda vätskan som används är olja vid Shirodhara och yoghurt vid Takradhara. Väldigt avslappnande har det varit. Skrubben, Ubtan, tyckte jag om också. Det de skrubbar med består av bland annat rött ris och mungbönor som malts till ett mjöl.

Ett annat omhändertagande jag gillat är fotmassagen på rummet. Det som kallas Facial i dagsprogrammet. Facial innebär både massage i ansiktet + axlarna och på fötterna. På fötterna är det mer någon slags zonterapi/reflexologi man “utsätts” för, men när han hittade ett par områden som kändes betydligt mer än alla andra frågade jag vilket organ det handlade om. Njurar? Lever? räknade jag upp som exempel. “Could be” fick jag till svar. Det var inte riktigt det jag ville höra. Jag kollade efteråt på en “fotkarta” och det var mage. Det kan stämma. Jag gick under flera år till en reflexolog i Limhamn och attans vilken källa till information hon var! Reflexologi är jätteintressant.

Yogan
Det är schemalagd yoga två gånger om dagen. Morgonpasset inleds kl 7 och är slut en timma senare. Klockan 17 är det dags för eftermiddagens duvning.

Yogan leddes av tre olika män. Jag hade samma man under samtliga pass utom tre och han var också bäst. Han kommer från yogastaden Ubud och är ingen gröngöling. Han startade sin egen studio där och älskar yoga. Ledarna har lagt yogan på en nivå som ska passa alla och jag tycker att de har lyckats. Den är inte svår, men inte heller lätt. Finessen med yoga är att man anstränger sig så mycket man själv förmår. Man kan alltid böja sig lite mer om man vill ha ut mer av rörelserna, men oavsett vilket läge du befinner dig i så får du alltid ut något av den. Och du ångrar dig ALDRIG efteråt!

Den ayurvediska läkaren
Jag hade lite svårt att få kläm på henne och det var lite svårt att förstå engelskan ibland – många ord som jag inte har riktig koll på. Hon tog min puls på vänstra handleden vid första besöket, men kollade inte min tunga – tungskrapa finns i boendet och den uppmanas man använda varje dag. Pulsläsning görs för att utröna vilken dosha (personlighetstyp) man föddes med – vata, pitta eller kapha. Läkaren hade kunnat berätta att vad de olika behandlingarna innebär – och nyttan med dem – står beskrivet i en pärm i huset där man bor. Den pärmen hittade jag efter fem dagar.

När Kristin Kaspersen var här 2020 var det Dr Raju som var praktiserande läkare. Han är så vitt jag vet fortfarande engagerad i Sukhavati, men ryktet säger att han är hemma i Indien och skiljer sig och sådant tar tid. Från vad jag läste på Kristins Instagramkonto så hade jag hellre haft honom.

Stället som sådant? Jag kan inte klaga på något överhuvudtaget, men kan jag rekommendera någon att åka hit?

Ett ärligt svar är att jag kan nog faktiskt inte det.
Anledningen? Det är för dyrt, det är för långt, det måste finnas andra liknande platser närmare.

Jag hade extremt höga förväntningar. Jag har dreglat över Sukhavati sedan jag läste om det första gången på Kristin Kaspersens Instagram i januari/februari 2020 och när jag hört andras upplevelser så beskrivs de som att man går härifrån som pånyttfödd. En kväll satt en tjej från Sydney, Australien bredvid mig under middagen. Hon var klar med sitt program och skulle åka hem dagen därpå. Hon sa att hon kände sig som Jesus, att det hade varit Halleluja att komma hit. Svenska Anna Sevo har också berättat att hon hade haft värk i 20 år när hon kom hit första gången och efter fem dagars program så var den plötsligt borta. Att TANKEN kan ta bort 20 års värk tror jag inte ett dugg på så något magiskt gjorde vistelsen här med henne. Hon har också beskrivit svår förstoppning där hon fått besöka sjukhus för att få hjälp vid flera tillfällen. Det behöver hon inte längre.

Pånyttfödelse kan jag inte säga för min del och frälst är jag inte. Jag känner mig precis som vanligt. Jag har flera kroniska sjukdomar, men ingen av dem plågar mig numera. Jag medicinerar mot låg ämnesomsättning sedan 20 år, men den medicinen fungerar och jag tänker inte på det längre även fast skräcken alltid är med mig om att något ska hända som gör att den kommer sluta fungera. Den skräcken sitter alltid på axeln och säger “var glad för det du har idag, hur det är i morgon vet du inte”. Reumatismen, som debuterade för tio år sedan, har jag inte medicinerat mot sedan hösten 2020 och under sista halvåret var det med en väldigt liten dos Methotrexate. I maj 2022 började jag få ont i fingrar/händer igen och i slutet av juli bestämde jag mig för att börja med 1,25 mg Prednisolon. Sedan början av mars 2023 har jag halverat den dosen.

Jag kom till Sukhavati väl förberedd, jag har en hälsosam livsstil, jag äter kött- och kycklingfritt sedan 40 år och är i princip vegetarian/vegan så det fanns kanske inte så mycket att göra för mig? Jag åkte inte hit för att jag trodde att jag skulle bli botad. Jag åkte hit för att få mer kunskap om hur jag kan må ännu bättre, få idéer hur jag ska optimera det enda liv jag har och av ren nyfikenhet. Jag ville veta vad är det för ett ställe som ser ut och beskrivs så här som Sukhavati gör.

Var det som jag trodde? Ja, det anser jag, men ändå kan jag inte med själ, hjärta och gott samvetet säga “det är klart att du ska åka till Sukhavati”. Det handlar i grunden om kostnaden – jag kan inte rekommendera en plats som ligger på den här prisnivån – på andra sidan jordklotet dessutom – om jag inte vet med 110 % säkerhet att din kropp och själ förbättras radikalt. För min del behövs något annat för att Halleluja Moment ska inträffa (som till exempel en löprunda – då slår den till som blixten). När det gäller kostnaden så finns det väl ingen limit på att få må bra, men ändå – jag har respekt för andras pengar.

Känner jag besvikelse för att jag inte riktigt kan bli ännu en ambassadör för Sukhavati? Nej, inte ett dugg! Jag känner inte att jag spenderade 3.600 USD till ingen nytta. Jag är väldigt många erfarenheter rikare och jag samlar på sådana, men jag är klar med Sukhavati.
Läs också Nu undrar du vad det här kostar.

Sedan vill jag också säga att det är otroligt mycket du kan göra hemma på egen hand för din hälsa. De flesta vet nog trots allt vad som är bättre och sämre mat, att rökning är förkastligt (jag begriper INTE att någon enda människa betalar DYRT för att dels riskera hälsan och dels förkorta sitt liv – total idioti och helt oförsvarbart är det att röka), att alkohol och söta drycker är elände för din kropp och att rörelse är av yttersta vikt. Bara där har du fem hälsovinster. Kolla i ditt kylskåp, kolla i ditt skafferi och gör dig av med det som du innerst inne vet inte är bra att äta och laga din egen mat. Köp inte färdiglagat – det är mindre hälsosamt, innehåller mindre näring och är dyrt. Inom ayurvedan låter man varje måltid smälta innan man äter igen och man äter bara när man är hungrig. Riktigt hungrig hinner jag sällan bli. Hur är det med dig? Och så är det ju det där med att överäta … för egen del har jag lätt att göra det på kvällen, det är inget bra.

Några bra saker jag tar med mig hem

• Jag tror inte att jag kommer vilja fortsätta äta framför TVn – på Sukhavati finns ingen TV. När du tittar på TV eller läser samtidigt som du äter går blodet till ögonen. Det ska gå till magen där maten som ska smältas hamnar.
• Stora portioner på kvällen känns inte aktuellt. Här serveras middagen kl 18.30. Det är en precis lagom tid för att hinna smälta måltiden innan du kryper ner för att sova din törnrosasömn.
• Jag är inte ett smack sugen på choklad – jag hoppas att det förblir så för choklad är riktig skitmat för mig. Ibland väljer jag ändå att äta chokladdoppad mandel och russin och jordnötstoppar, men jag blir lika förbannad på mig själv varenda gång.
  – Du vet att får halsbränna och mår ruttet. I flera dagar! Självskadebeteende …
• Jag ska använda sesamolja i min torra näsa och även använda den i öronen (yttersta delen). Sesamolja är även aktuellt som “oil pulling”. Man värmer ett par matskedar olja och kör runt den i munnen ett par minuter.
• Jag kommer att börja använda ghee och givetvis gör jag då min egen. Ghee finns att köpa färdigt, men jag vägrar köpa färdigfixad mat.
  Den ayurvediska läkaren ordinerade ett par teskedar ghee en timma innan frukost när jag hade halsbränna. Hon sa att jag skulle ta det under sju dagar. Det hjälpte faktiskt direkt. Ingefära som är bra mot illamående (som jag också drabbas av när jag får halsbränna) ska jag undvika helt och hållet.
  Ghee läker slemhinnan, minskar inflammation och har en massa andra bra funktioner.
• Den ayurvediska filosofin bryr sig inte så mycket om vad maten innehåller i form av kolhydrater och proteiner. Istället anser man att man ska se till att få i sig alla sex smaker vid varje måltid – sött, salt, surt, starkt, bittert och strävt. Det är då balansen uppnås. Jag som är pitta ska satsa på sött, bittert (sellerijuice!!) och strävt. Samtidigt ska man se till att få i sig lite av varje smak vid samtliga måltider. Det är först då man blir tillfreds.
  Notering 1: Ibland har jag med mig ett par dadlar till jobbet och äter som någon sorts dessert. Jag har märkt att jag senare under dagen är mindre småsugen på “något”.
  Notering 2: I Spanien ringlar jag ibland en mindre mängd honung smaksatt med rosmarin över maten och har även här noterat att det ger ett välbefinnande. Rosmarin, har jag nyligen läst, är en krydda som passar min konstitution som pitta. Undra på att jag sedan ett par år med glädje använder rosmarin!
  Att inte överäta är också något som man pratar om inom ayurvedan. Jag har en liten känsla av att tricket här är de sex smakerna. Läs mer om ayurveda i köket här!
• Dricka varmt! Det gör jag i och för sig i princip alltid, men ett par sippar varmt vatten innan maten för att öppna upp systemet och ett par sippar efter maten för att stänga det ska jag nog allt sätta i system. Vattenglaset som sätts fram vid varje måltid diskuterade jag med den ayurvediska läkaren. Jag kunde inte begripa varför de serverar ett glas vatten till maten. Att dryck till maten förstör matsmältningen har jag varit informerad om i 40 år så jag fick inte riktigt ihop det. Haken är att vattnet är varmt (mer än ljummet) och det är inga mängder som ska drickas. Syftet med vattenglaset är alltså inte att innehållet ska skölja ner maten. Ett par klunkar innan maten och ett par efter.
• Jag känner mig inspirerad av att lära mer om ayurveda och de olika doshorna vata, pitta och kapha – livsenergierna vi föds med.

Vad jag visste innan
Du är vad du äter. Det är ännu mer tydligt efter tio dagar på Sukhavati. Göd inte din kropp med skräp bara för att din mun är tillfälligt sugen. Hälsan är det absolut viktigaste av precis allting. Maten du stoppar i dig kan förbättra din hälsa avsevärt. Du kan äta dig till hälsa. Det är synd att inte fler förstår att deras hälsa påverkas av det de äter. Istället stoppar de i sig en massa mediciner hit och dit. Piller är inte allenagörande. Mediciner behöver vi emellanåt, men en del skulle med största sannolikhet kunna plockas bort om den som äter den förstod sig på sambandet mellan mat och hälsa bättre.

Tips! Kom plötsligt att tänka på ett inlägg jag skrev på min blogg om sköldkörtelsjukdomar 2015/06/09:
Jag skällde mer eller mindre ut en sköldpadda (hon förtjänade det).